
Produktionssimulering
Konferens
En inspirerande resa till Amsterdam
Inledning
Först och främst var detta en otroligt lärorik och inspirerande resa för mig. Jag vill tacka våra kunder som gör det möjligt för mig att få vara med och bidra med min kunskap inom flödessimulering och skapa kreativa lösningar som löser deras problem.
Jag fick förslaget för ungefär ett år sedan "Har du något att presentera på Siemens Realize Live?". Det var något jag hade funderat på tidigare, något som gjorde mig lite nyfiken och samtidigt nervös. Mina tankar gick i olika riktningar, dels hade det varit roligt att få visa upp och dela med sig av lösningar man arbetat med och varit med och skapat, dels en nervositet att inför att bli betraktad av så många branschexperter inom ett smalt område: Discrete Event Simulation (DES).
Jag kände att vägen framåt, för att jag skulle kunna göra en bra presentation, behövde vara förankrad i min egen glädje och inspiration. När jag funderade blev det tydligt att jag inte behövde leta långt borta, jag hade nämligen haft en period där jag fritt fick sitta med specifikt problem: transporter intersections. Problemet innebär kortfattat att transporters (Autonomous Guided Vehicles, AGV:s) i simuleringen är blinda för varandra och krockar när man låter dem köra på förutbestämda vägar (tracks). Problemet var tydligt, check!
Jag bestämde mig då för att min presentation skulle handla om resan genom den tekniska utvecklingen av en simuleringslösning, sett från mitt perspektiv som simuleringskonsult. Läs vidare för att få en inblick i vilka tekniska och mänskliga problem jag ställdes inför för ett år sedan, och hur jag tog mig an dem.
En teknisk förståelse
Häng med mig och låt oss blir lite tekniska en stund.
Tack vare Sutherland–Hodgman algoritmen (wikipedia, exempel-kod) kan vi upptäcka vilka tracks som korsar varandra, och därigenom stänga infarten till korsande vägar. Med hjälp av lite trigonometri och klurighet lyckades Jesper Buske och jag (min kollega på Recog) bryta ner tracks i trianglar (konvexa polygoner). Den nämnda algoritmen fungerar endast med konvexa polygoner och där är triangeln en bra byggsten för att approximera andra godtyckliga former (tracks).
Tillbaka till Amsterdam
Minuter innan presentationen skulle starta var jag nervös, pulsen gick upp och halsen kändes stram. Jag tog min nervositet som ett tecken på att något behövde förändras: jag kunde inte gå upp och göra en bra presentation i ett kontraherat tillstånd. Då drog jag mig till minnes min utgångspunkt jag hade haft från början: jag vill berätta om en resa som har varit inspirerande, rolig och kreativ för mig. Just det, fokuset ska handla om inspiration. Hur kan jag trovärdigt berätta om, och förmedla, inspiration om jag inte själv har roligt? Aha, jag ska ha roligt när jag presenterar! Förvandlingen var ett faktum.
Presentationen gick bra. Jag lyckades! Jag fick känna att jag hade roligt, publiken kändes engagerad och jag fick tacksamt ta mot god feedback av folk som hade lyssnat.
Jag vill tacka min kund, mina medarbetare på Recog som bidragit med teknisk expertis till lösningen och publiken i Amsterdam. Utan er hade det inte varit möjligt!
Avslutning
Så genom att få blicka tillbaka på en kreativ resa, beskriva den och presentera den inför publik i Amsterdam så fick jag uppleva det bästa av två världar.
Först fick jag identifiera ett problem, hitta en lösning, utveckla den samt applicera den i simuleringar för min kund.
Sedan fick jag chansen att dela historien om den resan inför en engagerad publik, vilket kändes fantastiskt roligt (när väl nervositeten hade släppt).
I framtiden vill jag gärna bidra med fler nyttiga lösningar och inspiration.
Tack för att du läst så här långt, och ha en fortsatt trevlig dag!
/Konsult-William





