Jag fick möjligheten att utveckla en lösning för kvalitetskontroll av kundens produkter. Genom tillämpning av bildanalys utvärderades den färdiga produkten, varpå ett kvantitativt kvalitetsmått beräknades. Uppdraget omfattade utvecklingen av en metod för att mäta lamelldensiteten i värmeväxlare på ett objektivt och reproducerbart sätt.

Att räkna antalet objekt i en bild är en vanlig tillämpning inom bildanalys, oavsett om det gäller att identifiera celler i ett mikroskopiskt prov eller träd i en skogsmiljö. Den traditionella metoden bygger ofta på användning av filter via konvolution, kantdetektering eller färgvärdesanalys. Dessa tekniker kan dock ge varierande resultat och är ofta känsliga för valda parametrar och belysningsförhållanden. För att öka robustheten valde jag att pröva en mer matematisk metod – Fouriertransformen – för att extrahera den dominerande frekvensen i bildmönstret. Min förhoppning var att denna metod skulle vara mindre känslig för variationer i ljusstyrka och samtidigt kunna identifiera strukturella frekvenser även i områden med begränsad detaljrikedom.

Efter att ha testat metoden och manuellt verifierat resultaten visade det sig att den uppmätta repeterande frekvensen hade en felmarginal inom 10 %, med undantag för ett fåtal bilder där ingen tydlig repeterande frekvens kunde identifieras.